Att spara i indexfonder är för mig ett självklart val om man inte har kunskap, tid eller intresse av att spara direkt i aktier. Vi i sparsamma familjen sprider ut ett månatligt sparande på ett gäng olika indexfonder med olika inriktningar som t. ex Global, Europa, Finland, Norge, Sverige, Danmark, Emerging Markets etc.

En trend, som pågått i många år, är att USA-börserna tagit över en allt större del av globala indexfonders regionsfördelning. Jonas Fagerström på Privata affärer skrev en artikel om det i höstas. Visst, det finns säkert någon slags matematisk logik i att det blivit så här men den logiken tar inte hänsyn till riskspridning, valutarisk eller landsrisk.

Om nästan 7 av 10 kronor investeras i USA så är globalfonden snarare en USA-fond och sådana finns det redan gott om. (Kanada utgör dessutom ett par procent i de globala indexfonderna och då utgör Nordamerika som region en ännu större del jämfört med resten av världen i dessa fonder). I exemplet ovan kollade jag upp ett gäng fondförvaltare för att se USA:s andel och det framgår tydligt hur det ligger till.

Jag skulle gärna se en betydligt större och jämnare spridning bland olika länder än det här USA-fokuset och min tysta protest är att jag viktar ner sparandet i den globala indexfonden jämfört med andra fonder.

Hur ser ni läsare på detta? Dela gärna med er er åsikt 🙂

_{(Handel med aktier, fonder och andra finansiella instrument är förenat med risker. Innehållet i detta inlägg ska inte tolkas som ekonomisk rådgivning på något sätt. Du som bloggläsare är ansvarig för dina egna investeringar.)}